Ludvig berättar om sitt äventyr i Malaysia

Vad är det första du kommer att tänka på när du hör Malaysia? För mig var det enkelt. Efter en uppväxt som bland annat har präglats av TV-programmet Robinson på TV4 med Robert Aschberg i spetsen, hade jag en väldigt klar bild om hur Malaysia skulle se ut.

Men hur fungerar det med jobb i Malaysia då? Ligger du på en egentillverkad flotte med en bambupenna och för anteckningar? Har de Ö-råd varje vecka? Nej, Malaysia är faktiskt mer utvecklat än vad du kan tro.

Jag blev påmind om hur säker och bortskämd du är med saker och ting i Sverige direkt när jag landade på Kuala Lumpur International Airport. Jag gick ut från flygplatsen för att få mig den klassiska väderchocken av tropisk värme som vi svenskar älskar att få, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Istället överöstes jag av en tjock dimma som var så tät att du inte såg föremål som var 100 meter framför dig. Jag tyckte även att det var en ganska stark och konstig lukt som jag dock kände igen, men jag tänkte inte mer på det just då än att det antagligen var en dimma för att det har regnat eller något liknande.

Efter några dagar får jag reda på att den konstanta dimma som ligger över hela staden är något som kallas ”Haze”. Haze kallas själva röken och den har även en egen skala där du mäter hur farlig röken är varje dag. Röken kommer framförallt från Indonesien, men även från vissa delar i Malaysia. Det visade sig att de bränner regnskogarna i dessa delar för att öka produktionen av palmolja. Indonesien är världens största exportör av palmolja och Malaysia är världens näst största. Palmolja används i nästan allt, det finns i mat, tvål, rengöringsmedel och kosmetika för att ge några exempel.

Regeringarna i dessa länder tjänar väldigt mycket pengar på denna export, och även om de vet att röken är väldigt skadlig för hälsan så ”mörkar” de dessa siffror. Om det har vart skogsbrand i Sverige och det ligger en tung rök över en ort/by, stängs skolorna om Hazen ligger över 60 i skalan. I Malaysia kunde det en bra dag ligga runt 150, men väldigt ofta pendlade det mellan 200-400 (enligt regeringens mätningar). Du kan bara tänka dig hur hög siffran egentligen är…

Hur som helst, i år dog det 70,000 personer i Asien på grund av denna rök. De som drabbas hårdast är de som har andningsproblem eller astma. Jag själv var tvungen att bära en typ av andningsmask varje dag när jag var utomhus. Vanligtvis har Malaysia en ”Haze-period” under 2 veckor i oktober då det är väldigt rökigt, men i år hade de den längsta någonsin då den varade i två månader. Men nu lämnar vi röken…

Det var väldigt svårt att föreställa sig hur ens arbetsplats skulle se ut, och hur ens kollegor skulle vara. Detta gjorde mig faktiskt ganska nervös, men även väldigt förväntansfull! Allt jag visste om DB Schenker i Malaysia innan var att de har 2,200 anställda, verksamma på 16 olika platser i landet, med 25 stora logistiklager. Jag tyckte även att huvudkontoret såg ut som Klong Prem prison (eller Bangkok Hilton för er som har sett filmen) till en början… Men så illa var det givetvis inte!

Ur ett svenskt perspektiv skulle huvudkontoret ligga väldigt långt ner i rankingen om du jämför med hur lokalerna i Göteborg ser ut. Men av någon konstig anledning blev jag positivt överraskad när jag fick betrakta insidan. Det var faktiskt bättre än vad jag hade räknat med. Trots ett kök på 9 kvadratmeter och stå-toaletter.

En negativ sak med Malaysia är att deras kollektivtrafik är väldigt dålig, och att den inte alls är att lita på. Jag uppmärksammade att jag hade haft tur, eftersom de ganska nyligen hade öppnat en tåglinje som gick ut mot kontoret. Annars hade jag fått ta taxi i två timmar till jobbet. Men istället tog jag tåget, det tog mig en timme att åka till Batu Tiga station, där jag sen var tvungen att ta en taxi i 20 minuter till kontoret.

En sak ska ni veta om Asien, det är ett helvete att köra bil där. Det är bilar precis överallt och allt tar sådan oerhört lång tid. Du lär dig att bli extremt tålmodig i alla fall, då du väldigt ofta sitta helt stilla i en jättekö, och ännu värre är det när det regnar.

Förutom att det var Haze-period lyckades jag även tajma in monsunperioden. För er som inte upplevt monsunregn tidigare kan jag berätta att det är 10 gångar värre än när det regnar kraftigt i Sverige. Det fullkomligt öser ner, tillsammans med extrema åskväder och blixtrar. Det kan bli översvämningar i en hel stad på bara en timme.

Nu återgår vi till praktiken. DB Schenker Malaysia är alltså min andra praktik, min första praktik var hos DB Schenker Sverige där jag fick hjälp och rekommendationer för att söka till Malaysia. Jag kan verkligen rekommendera till er som känner er sugna på att ha praktik på samma företag att göra det, framförallt om det är ett stort och globalt företag där det finns plats för dig att växa individuellt.

Jag märkte ganska tidigt på min första praktik att DB Schenker verkligen är ett företag som passar mig. De finns i princip i alla länder, och om du är sugen på att arbeta utomlands finns det massor av möjligheter. De har även avsatt tid varje år för varje anställd där de ska utbilda sig inom något som kan vara relevant, och de satsar väldigt mycket på sin egen personal. Men det är inte bara detta som gör att jag väljer just DB Schenker. Det är även deras breda utbud av produkter som attraherar mig. De har sjöfrakt, flygfrakt, landtransport, lagerhantering, globala projekt och så vidare. Att sälja en lösning kan vara från det enklaste behovet till det mesta komplicerade behovet. Det är det som jag tycker känns utmanande och spännande!

När du arbetar på stora företag är det väldigt viktigt att sälja in sig internt, och skapa kontakter på alla möjliga olika avdelningar och även i olika länder. Jag hade även ett sommarjobb hos DB Schenker Sverige där jag verkligen fick jobba med intressanta uppgifter som rörde utveckling av nya marknader, där jag fick jobba tillsammans med personal nere på det globala huvudkontoret i Tyskland. Jag tyckte därför att när du har skapat sådana viktiga kontakter är det väldigt dumt att slänga bort det genom att byta till ett annat företag. Därför blev valet DB Schenker Malaysia, för att skapa ännu mer kontakter och framförallt i just Asien som är en stor marknad för många stora kunder.

Under min praktik i Malaysia har jag träffat många underbara människor, med en stor gästfrihet. Alla har verkligen tagit hand om mig för att jag ska trivas, och alla ville ta med mig ut på lunch varje dag vilket är väldigt uppskattat som praktikant. Min handledare var Direktör för Key Account Management & Sales. Han är en 56 årig kines, som verkligen är från den gamla skolan. Du märker att kollegorna runt omkring inte riktigt vågar konfrontera honom och han hade ett väldigt pendlande humör. När vi var ute och tog några öl efter jobbet och han var med skulle det alltid pratas affärer, därför blev han tyvärr inte medbjuden så ofta.

Det enda negativa med praktiken i sig, var att jag inte hade något specifikt projekt som jag kunde hålla mig upptagen med om dagarna. Jag fick lite uppgifter då och då istället. Jag fick däremot följa med på en hel del olika saker, jag fick bland annat åka runt och kolla hur lagerhållningen fungerade på de olika logistiklager som fanns närheten, jag fick följa med till hamnen och flygplatsen för att följa arbetet med de olika produkterna på nära håll. Jag fick vara med och hjälpa till inför en stor öppningsceremoni för två av deras lager och mycket annat som jag kommer berätta om lite senare.

Uppgifterna som jag fick arbeta med på kontoret rörde sig om presentationsmaterial för kunder, jag fick bland annat göra ett helt eget kundbrev där vi beskrev oss själva och våra produkter som blev godkänt av min handledare och vår VD, och mycket annat!

Jag fick vara med om en väldigt intressant upplevelse redan efter 4 veckor på min praktik. Vi hade nämligen två helt nya logistiklager som skulle invigas med en ceremoni. Denna ceremoni hölls utomhus på kvällen mitt ute i djungeln utanför lagerlokalerna. Det bjöds på en stor buffé, det bjöds på malaysisk line dance och kinesisk drakdans, det bjöds på öl i mängder och en hel del tal. För mig var det ett perfekt tillfälle för ett sådant event. Du kunde verkligen se en annan typ av människor komma fram när allting var lite mer avslappnat och när de hade lite alkohol i blodet. Väldigt många vågade äntligen komma fram och prata med mig, dela historier, tips och hur kulturen fungerar. Det var väldigt nyttigt för mig!

Jag vill bara flika in att huvudkontoret ligger också ute i djungeln, eller det har varit en djungel tidigare, och nu är det en stor industripark. Det finns däremot lite djungel kvar på vissa ställen, och vid parkeringarna finns det en hel del apor som brukar plocka av nummerplåtarna på bilarna. De anställda varnade mig för aporna, och sa att de har HIV-virus under naglarna, och att du måste söka upp läkare omedelbart om du skulle bli riven av dem. Frågar du mig känns det som en myt.

Under min näst sista vecka blev jag medbjuden på konferens. Det var en konferens för hela säljorganisationen i hela Malaysia. Jag fick reda på att jag är den enda praktikanten som har blivit bjuden på konferens, vilket givetvis var väldigt smickrande! Konferensen höll till på ett lyxhotell på ön Penang i nordvästra Malaysia.

Första dagens schema var ganska enkelt, vi skulle äta hotellets fantastiska buffé och därefter var det fria aktiviteter. Jag märker tidigt hur direktörerna och ledningsgruppen börjar ta vara på de fria aktiviteterna genom många skål och skratt. En öl blir två, två blir tre och sen slutar du helt enkelt räkna. Jag blev utmanad av vår tyska Ocean Freight Director i ölhävartävling, som jag givetvis förlorade och jag fick en del gliringar efter det. Desto mer intressant var det när jag berättade för alla vad en svensk midsommar är och hur det går till. Alla satt helt knäpptysta när jag berättade om vår svenska tradition, och alla tyckte det var en väldigt knasig tradition.

När det börjar bli sent, och alla direktörer ska gå upp och lägga sig, börjar mina kollegor från huvudkontoret samt några av säljarna från Penang smida planer. Vi bestämmer oss för att gå ut en runda på stan, till en bar i närheten av hotellet. Vi är ungefär 15 personer i den baren och har beställt in två tycken 12-åriga Chivas Regal som vi skulle sitta och smutta på. Då kommer TK som är Air Freight Director och säger: ”Vart är all dricka? Nu får ni skärpa er!”. Han beställer in 4 stycken 12 åriga single malt och två fina viner, sen hade vi så att vi klarade oss resten av kvällen. Men inne på småtimmarna händer något, en kille som jag suttit och pratat med en del under kvällen vinkar på mig, jag går fram till honom och vi går en bit ifrån alla. Han erbjuder mig ett jobb i Penang, som Business Development Manager inom landtransport. Jag får hans visitkort och han säger åt mig att ringa om jag är intresserad. Jag ringde aldrig, men det är väldigt smickrande att bli erbjuden en tjänst.

Dagen därpå har vi konferens hela dagen, och under en paus råkar jag gå förbi TK’s rum, där ligger han helt utslagen med en enorm champagneflaska ståendes på bordet. Antar att han hade en bra kväll i alla fall.

Under min sista vecka är jag ute på kundbesök varje dag tillsammans med mina kollegor Ramesh, Bob, Bong, Esther och Derek. Jag och Derek var på ett säljbesök hos Swatch Group, jag och Esther besökte Zara, och med Ramesh besökte jag Kone. När jag skulle ut på säljbesök med Bob frågade han mig vilken kund jag skulle vilja träffa. Jag sa att det hade vart intressant att träffa Volvo och att besöka en kund inom segmentet Aerospace. Vi besökte Volvo och jag fick sedan även följa med till en kund som verkar inom flygindustrin. Jag fick följa med och se på hela deras flotta med flygplan, de nyaste helikoptrarna och så vidare.

Bong tog mig till sin hemstad där han var uppväxt. Han ville gärna visa vart han bodde i sina yngre dagar och hur hans hemstad såg ut. Staden heter Melaka och ligger två timmar söder om Kuala Lumpur, vi bokade även in ett säljbesök i Melaka.

Det som jag lade märke till under dessa säljbesök var framförallt alla mina kollegors olika säljstilar. Bob jobbade mycket med olika säljtekniker och argument, Bong jobbade med att vara en genuin och förtroendegivande person. Ramesh var mer en person som var väldigt affärsmässig och väldigt rakt på sak, vältalig och spred mycket respekt omkring sig. Jag är väldigt övertygad om att den perfekta säljaren i alla kategorier är en blandning av dessa tre.

Det blev trots allt ett ganska sorgligt farväl till kollegorna i Malaysia. Jag har tillbringat 9 veckor tillsammans med dem och på bara en så pass kort tid kom vi varandra nära. Under mina sista dagar hade vi en farvälmiddag och jag fick även en del presenter av kollegorna och min handledare.

För mig har det inte bara varit en fysisk resa, där du sätter dig på ett plan och åker söderut. Det har även varit en inre resa för mig. Jag har lärt mig så oerhört mycket om kultur och andra människor. Jag har lärt mig mycket om mig själv och vad jag vill göra i framtiden. Även om det ibland kan vara en känslomässig berg- och dalbana överväger trots allt de positiva bitarna de negativa, och med lite distans till saker och ting inser du att: ”Vilket äventyr jag har varit på!”.

Ludvig Strid
Säljare och marknadsförare B2B, SM14